Jag älskar mitt liv här. Jag älskar att jag får leva ett år utan snö och kyla. Jag älskar att jag ser alla skybuildings från mitt fönster. Jag älskar att allt är så billigt. Jag älskar att alla affärer som inte finns i Sverige, finns här. Jag älskar att jag dagligen träffar nya människor. Jag älskar uppmärksamheten och komplimangerna jag får dagligen här. Jag älskar att jag kan handla och helt plötsligt kommer någon fram till mig, ger en komplimang, och sedan går innan jag ens sagt tack. Jag älskar att alla här så öppna. Jag älskar att, här finns allt jag någonsin velat ha. Jag älskar att jag omringas av cowboys. Jag älskar att jag bor i en stad med 6 miljoner människor. Jag älskar att det alltid finns något att göra. Jag älskar min skola. Min värdfamilj. Jag älskar mitt liv här, det gör jag verkligen....Men allt är inte en dans på rosor som många tror att det är. Jag är 17 år. Jag spenderar just nu mitt liv, på andra sidan jorden från de människor som är min trygghet, som jag älskar mer än någonting annat. Här omringas jag dagligen av människor, men ändå kan jag känna mig som världens ensammaste människa. Här bor jag i en familj, men ändå är det som att jag måste klara mig själv. Här är folk intresserade av dig i 1 sekund, sedan är det mitt ansvar att gå fram och försöka skaffa vänner. Här måste jag dagligen ta mig modet, för att gå fram till någon och prata, trots att jag är alldeles för osäker på språket. Allting är inte alltid så lätt här, man vill få ut så mycket, man vill kunna uttrycka sig, men språket hindrar dig från att göra det för du vet inte hur du ska formulera det på bästa sätt. När jag går och lägger mig här på kvällarna, vet jag att ni hemma i Sverige vaknar för att gå till skolan/jobbet. Allt känns så långt borta. Mamma och pappa, jag är så otroligt tacksam för allt detta. För att ni alltid stöttar mig, för att ni ger mig chansen att bo i USA ett år. Jag skulle kunna göra vad som helst just nu för att bara kunna sitta vid ett middagsbord och äta middag mer er. Ni två kommer alltid va nummer 1 för mig, trots att jag vet att jag kommer om 10 månader, ha två familjer, så kommer ni alltid vara dem jag prioterar först. Oscar, jag tänker på dig varenda sekund, för jag vet att det jag går igenom har även du gått igenom. Det finns ingen som går mig så mycket på nerverna som du, men jag saknar dig varje dag som går. Och Lisa, världens absolut bästaste bästaste lillasyster. Du är något av det bästa jag har. Du är den jag alltid kommer skydda vad som än händer, du är den jag kommer göra vad som helst för, för att du ska må bra och ha det bra. Jag hatar att du bara blir större och större för varje dag, jag älskar att se dig växa upp, men jag vill att du stannar i den här åldern. Jag vill att du fortfarande ska vara lilla Lisa, jag vill fortfarande att din största dröm ska vara att bli mamma, jag vill fortfarande att du ska leka med dina dockor i smyg. Ellet, Beckson, Elvira och Nyman, mina allra bästa vänner. Jag är så glad att jag har er. Det måste finnas en anledning till att folk säger att dem är avundsjuka på vår vänskap, och jag förstår dem. Även fast jag vet att det har varit jobbigt för er att 2 av era bästavänner (jag och Nyman) åkt till andra sidan jorden, så har ni stöttat oss och peppat oss. Vad jag än gör här borta, så tänker jag på att jag skulle vilja uppleva det med er. Jag önskade ni kunde få se allt jag fick se varje dag, för jag vet att ni skulle uppskatta det lika mycket som jag gör. Tack för allt ni har gjort för mig. Ni har fått mig att förstå innerbörden med äkta vänskap. Som jag skrev förut, jag älskar mitt liv. Och jag kommer njuta av varenda sekund, för jag vet att, när jag minst anar det så kommer jag vara hemma igen. Livet här borta är så spännande, man vet aldrig vad dagarna har att erbjuda, även fast man har något planerat. Här har jag fått vänner från hela världen. Här saknar jag er där hemma hela, hela tiden, och jag ville bara att ni skulle veta det. Allt är inte alltid roligt här, allt är inte alltid så glatt och bra hela tiden. Men det blir en vardag här också, dock mycket bättre vardagar än vad jag hade i Sverige :) Jag är så glad att jag är här, att åka hit är det bästa jag gjort i mitt liv hittills. Detta ska bli mitt år. Och jag ska göra det till det bästa året i hela mitt liv. Om 10 månader kommer jag lämna min familj och mina vänner, för att komma hem till min familj och mina vänner.

Idag försov jag mig, kom ca 5 minuter försent, och 5 minuter är = 1 timme för min coach, så fick de största jag-hatar-dig-emma-blickar av min coach. Jaja, cross countryn var en pain in the butt, vi skulle springa det snabbaste vi kunde ca 3,5 km, samtidigt som vi sprang allt vad vi hade så tog vår coach tid på det vi gjorde så vi alla höll rätt pace, efter vi var klara med det fick vi en 2 minuters drickpaus, tills det var dags för 6x200 m, efter det var det styrka, idag gjorde vi 60 armhävningar, 50 situps, 20 knäböj, 20 ''hoppa-som-en-groda'', 60 tåhävningar, springa upp för trappa och två till saker som jag inte kan namnet på, direkt efter styrkan var det dags för cooldown, springa 1,6 km lugnt, sen fick vi gå hem. Lär få en fin träningsvärk imorgon! När jag kom hem duschade jag, tog det lite lugnt och åt lunch för att sedan var det dags att åka till flygplatsen och hämta den tyska utbytesstudenten Franzi som ska bo hos oss i några dagar innan hennes värdfamilj har fyllt i alla papper som behövs fylla i. Det var otroligt konstigt att stå på flygplatsen, för jag kommer ihåg vilka konstiga känslor som ploppade upp när jag klev av planet, och hur nervös och excited jag var på samma gång, så jag stod där och var jätte nervös för Franzis skull för jag kunde verkligen sätta mig in i hur hon kände just då. I alla fall, efter 2 timmar kom hon äntligen ut! Efter flygplatsen åkte vi direkt till min skola där det var ''bobcat meet'', bobcat är skolans ''maskot'', och idag skulle alla skolan sportlag preseteras inför hela skolan och alla föräldrar. Det hade verkligen arrangerats perfekt, på skolan fanns det godis, mat, popcorn, massagestolar, vakter, kläder och massa olika spel och aktiviteter att göra. Jag mötte upp tjejerna i mitt cross country lag, vi gick runt och tittade på allt som fanns, men det var alldeles för varmt, så vi ställde oss i skuggan och stod där tills det var dags för oss att presenteras inför alla. Kan säga såhär, det var så otroligt mäktigt. Runt om mig stod cheerleaderna och viftade med sina pompoms för att presentera oss, och jag var en av de första som presenterades då jag är junior. Detta kommer jag sent glömma. . Annars, imorgon är det träning på morgonen sen tror jag inte vi har något speciellt planerat. Jag ska nog ta och visa Franzi området eller något, men nu ska jag sova. Godnatt

Idag på morgonen började det med att jag åkte till doktorn för att ta en spruta jag missat att ta till skolan, väl där fick jag först sitta i nästan en timme och svara på 100 frågor om min familj, mig själv och b.la fick jag en fråga om jag var vit eller svart. Förstår verkligen inte vad det spelar för roll om jag är vit eller svart, när jag ska ta en helt normal spruta...I alla fall, när jag varit där ett bra tag kommer läkaren in och säger att mitt vaccin är slut. Så då var det bara att åka hem igen, där jag hämtade min väska för att sedan åka till mallet med Lavinia, då jag behövde köpa de sista kläderna för skolan. Lyckades hitta det mesta jag letade efter, så är väl mer redo för skolan nu tror jag. Vid 1 blev vi upphämtade och så åkte vi till Lavinia där vi spenderade dagen framför poolen, vi badade, solade, drack oreosmoothie och uttnytjade att vi var ensamma hemma genom att lyssna på hög musik. Riktigt trevligt, och att jag kan göra detta dagligen i 1 år framöver om jag skulle vilja känns mycket bra ska ni veta. . . . Efter middagen som jag åt där följde jag med Lavianas värdföräldrar till kyrkan, jag hade aldrig varit där förut då min värdfamilj är typ mer oreligiös än min familj hemma i Sverige, och hemma i Sverige är vi allt annat än religiösa. Att gå till kyrkan var en upplevelse utöver det vanliga kan jag säga, detta var nog första och sista gången jag går dit. Folk låg på marken och grät, folk skrek, många var helt galna med sina händer uppe i luften, varenda människa grät och där stod jag liksom mitt i folkmassan, förstod inte riktigt något, så jag stod där, klappade händerna, och försökte sjunga med i ''psalm-karaoken''. Har verkligen förstått vilken stor del religion har för många här i USA, när jag såg hur folk blev och betedde sig i kyrkan idag var både obehagligt och galet. Har stor respekt för alla religiösa här i USA, men somsagt, detta var första och sista gången jag går till kyrkan här.

Sammanfattar några riktigt bra dagar kort. Vi åkte en 4 timmars bilresa till Houston, första natten spenderade vi hos Sean's syster. Mycket trevligt, förutom att jag tog sönder sängen så hela sängen låg på golvet. Antingen är jag alldeles för fet, eller så var den trasig innan. Skämdes ihjäl, och det tog ett tag innan jag vågade erkänna det efter jag hade försökt bygga ihop den, vilket gjorde det ännu värre. Vi sov över där en natt, för att sedan dagen efter åka till Galveston, som också ligger i Houston. Det började med att vi checkade in på hotellet, sen gick vi och åt lunch med Mandi's aunt och hennes kusinbarn, på en hamburgareresturang såklart. Efter lunchen gick vi till Pleasure pier, ett slags tivoli. Vi spendera ca 3 timmar där, och det var riktigt kul! . . Efter pleasure pier gick vi ner till stranden som ligger precis nedanför, vattnet ligger i mexikanska golfen så det var knappast avsvalkande. Men vi spenderade så många timmar där, att jag på riktigt var ett vandrande russin efter. (petar mig i ögat, lovar) . . Efter vi badat, gick vi tillbaka tillbaka till hotellet, för att 5 minuter efter åka till båten som skulle ta oss till en ö utanför Houston. Under båtturen såg vi ett x antal delfiner som åkte bredvid oss i båten, riktigt häftigt! När vi kom till ön, åkte vi en lång bit till en strand mitt ute i ingenstans, där det iprincip bara var vi och dem som bodde där. Nu får jag det att låta som en klyschig romantisk film, men vi badade i solnedgången, plockade snäckor och bara hade det allmänt bra, vi var där tills det blev mörkt och vi beslutade oss för att åka tillbaka med båten för att äta middag, runt 9 tiden. . . . När vi kom tillbaka, åt vi på en mexikansk resturang för att sedan gå tillbaka till hotellet där vi badade ytterligare igen, fast i poolen. Ett bra avslut på en bra dag! Dagen efter shoppade vi, gick runt i ''oldwtown'' i Galveston, åkte tillbaka till Sean's syster och sedan åkte vi hem sent på kvällen. Dessa dagar var riktigt bra, och jag läntar redan till nästa gång vi åker till Houston. . (utsikten från vårat hotell) .

Idag åkte jag och Lavinia och hennes värdföräldrar till Stockyards (Sveriges svar för gamla stan, fast mycket mer ''old town'' här). Vi tog tåget dit från något ställe jag verkligen inte kommer på namnet på, och väl där gick vi bara runt och tittade lite i affärer och åt lite pommes (vad annars liksom?) på en hamburgare bar. Det var faktiskt riktigt kul, och jag fick se en helt annan sida av Dallas som jag inte alls förväntade mig att se. Och av någon konstig anledning så har jag nu, efter 1 vecka i Texas 3 mammor. Antingen så kallar amerikanare alla tjejer för sina döttrar, eller så har jag helt enkelt allt en mamma önskar sig, jag menar, jag städar alltid rummet, tar alltid disken efter mig, ber aldrig om något, gör middag 7 dagar i veckan, tar tvätten, ger mamma massage när hon vill, bråkar aldrig osv, listan kan göras lång. ''Take a picture of me and my daughter'' sa ''mamma'' nr 3 idag och famnade om mig, problemet är att jag vet inte ens namnen på henne... Så hej mamma Siv hemma i Sverige, du börjar få lite konkurrans nu (mulberry väska och ett hermés armband och jag lovar dig att jag kommer hålla mig till dig). Annars då, efter Stockyards åkte vi hem till Lavinia där vi beställe hem pizza och badade i poolen. En mycket bra dag! Jag önskade jag kunde få mer rättvisa bilder på godisaffären vi gick in i, den var huuuuuge. Dock saknade jag mitt svenska karamellkungen godis, men detta höll gott och väl! . . Vi gick även in i USA's största country & western bar, man var tvungen att betala 5 dollar bara för att kunna komma in på dagen för att se hur det ser ut. Det var otroligt häftigt, och riktigt stort. På min before-i-die-lista står det helt klart att jag ska hit på kvällstid och inte på dagen när alla resturangerna i baren var stängda och ingen livemusik. Ellet, Beckson, Elvira & Nyman, vi skiter i Aiya Napa och drar hit istället (bilderna ger ingen rättvisa, det var så jäkla coolt när man såg det live) . . Och sen skulle vi äta middag på resturang, men det var så sjukligt varmt ute så vi bestämde oss istället för att åka hem och bada i poolen istället och beställa hem pizza . Sedan fick jag skjuss hem vid 8, och nu sitter jag och Eddie framför TV:n, Eddie spelar något legospel och jag sitter framför datan. Imorgon är det söndag, vilket betyder den ända dagen jag har ledigt från cross countryn så imorgon blir det sova ut, sedan ska jag och Mandi shoppa lite.

Här får ni en liten inblick i hur Texas faktiskt är, howdy howdy . . . . . . . .

Hur ska man veta vad en dröm är om man aldrig låter den uppfyllas? Hur ska man veta vad äventyr är om man aldrig deltog i ett. Hur ska man veta vad ångest är om du aldrig sagt hejdå till din familj och dina vänner med dina ögon fyllda utav tårar. Hur ska man kunna veta betydelsen av mångfald är om du aldrig bott under samma tak med människor från hela världen? Hur ska man kunna veta vad tolerans är om man aldrig blivit tvungen att bli van med något, trots att man inte gillar det. Hur ska man veta vad självständighet är om man aldrig får bestämma något helt själv? Hur ska man veta vad saknad är om du aldrig velat krama någon så mycket, men du har en dataskärm som hindrar dig från att göra det. Hur ska du kunna veta innebörden av distans, om du aldrig tittar på en karta och säger ''jag är såhär långt borta''. Hur ska du veta vad ett språk är, om du aldrig måste lära dig ett för att kunna få vänner. Hur ska du kunna veta vad en möjlighet är, om du aldrig fångar en. Hur ska du kunna veta vad stolthet är, om du aldrig upplevde det själv när du inser hur mycket du utvecklats. Hur ska du kunna veta vad det innebär att fånga dagen, om du aldrig såg tiden rinna alldeles för snabbt. Hur ska du veta vad äkta vänskap är, om distans aldrig fick visa de äkta vännerna. Hur ska du kunna veta vad en familj är, om du aldrig hade en som stöttade dig hela tiden. Hur ska du kunna veta vad gränser är, om du aldrig krossade dina, för att se vad som finns på andra sidan. Och hur ska du kunna lära känna världen, om du aldrig tar dig ut i den? . .

Idag har det varit en bra dag! Det började med att jag var på cross country och där pressade jag mig själv väldigt hårt så jag klarade att springa det jag skulle springa, 8 km är det vi springer på våra recovering run, alltså dagen efter ett hårt pass. Våra recovering run är på 8 km, så jag skulle inte kalla det recovering. I alla fall, efter vi sprungit så blev det massa styrka. Lär nog få en fin träningsvärk imorgon. I slutet av träningen så har skolan i sina lokaler isbad, ja, skolan har massa isbadkar där folk som går på sporter i skolan får bada i för att få bort sin träningsvärk. Så vi satte oss i dessa badkar med alla kläder på, i 5 minuter var vi tvungna att ligga i och det kändes verkligen mycket mycket bättre efteråt. När jag kommit hem så skypade jag med Ellet och Beckson, det var verkligen välbehövligt. Dessa människor får mig alltid på bättre humör. Annars har denna dag bara rullat på, jag och Laviana har bara tagit det lugnt hemma hos mig, tittat på 100 filmer (för som jag skrev förut, så är det för varmt för att vara ute), det har varit skönt att bara vara hemma en hel dag och inte göra någonting.... Annars då, det serverades enchilladas till middag då vi hade gäster här, jag tog ett långt bad och skypade med Nyman på kvällen. Med andra ord, det har varit en väldigt lugn men bra dag. Imorgon ska jag till en annan skola med mitt cross country team för att göra lite hilltraining, not excited at all kan jag säga. Nästan så att jag funderar på att ''råka försova mig'' eller ''råkat få väldigt ont i halsen under natten'' .

I Texas är det lagligt med pistoler, iprincip varenda familj har en pistol, och har du ej en pistol och bor i Texas så är det väldigt konstigt. Så ikväll gick jag, Mandi och Mandis mamma på en kurs där vi skulle lära oss att skjuta med pistoler/revolver, våra ''lärare'' var två unga tjejer, ena tjejen hade leopardklackar, ett översminkat ansikte (hon sminkade sig även medans hon undervisade oss), hon hade ett stort rosa skärp och håret var lockigt med massa blommor i det, den andra tjejer hade ett par rosa stilettklackar och solglasögon på sig. Väldigt otippat, men dem var väldigt sköna och grymma på att lära ut. Efter en timmes säkerthets grejer och prat om hur en pistol fungerar så var det dags för oss att börja skjuta. Det var faktiskt riktigt kul (kan man skriva så......?), men att sitta med en laddad pistol framför sig är rätt obehagligt, och här pratar man verkligen öppet om det, jag hörde folk diskutera om vilken pistol dem hade hemma, vilka skott som var bäst till sin pistol och så vidare.... Ännu något som är väldigt annorlunda från Sverige. Bara att vänja sig. . . .

Idag vaknade jag som vanligt 6.00 för att gå på cross countryn, idag höll vi på med massor av intervaller. Efter crossen så hämtade Mandi och Lavinia upp mig, vi åkte hem och jag duschade och skypade med pappa. Efter det följde jag med Sean till walmart, walmart är liksom USA's mataffär, eller mataffär och mataffär, den affären har allt man kan tänka sig. Walmart har allt från utemöbler, till macbooks, Ipads, kameror, spabehandligar att göra (inne i affären), kläder, skor osv osv. Jag gillar verkligen att vara där för att allt är väldigt väldigt billigt, du hittar så sjukt roliga, men konstiga, grejer och det är så sjukligt stort så du kan liksom vara där i flera timmar och inte tröttna. Efter att jag tryckt ner lite frukt och grönsaker, i hopp om att åtminstone kunna äta nyttigt någongång så åkte vi hem. . När vi kommit hem så fick jag äntligen äta min efterlängtande avokadomacka, sedan åkte vi till Charlotte och hennes hostfamily, där badade vi lite i poolen och hoppade studsmatta, men det var alldeles för varmt för att vara utomhus. Charlotte bor i Denton, vilket är ca 1 timme ifrån där jag bor. Och under hela bilresan när jag tittade ut genom fönstret så insåg jag mer och mer att Texas är verkligen ett riktigt cowboy-country-ställe, var jag än tittar så ser jag män med cowboyhattar, cowboyboots, och den ända musiken som spelas är countrymusik. Och jag överdriver verkligen inte när jag säger så. Överallt finns det hästar, det är stora fält, ibland ser man öken, ibland inte. Allt här är verkligen uppbyggt på denna cowboy stil, och jag kan inget annat än att älska det. Önskade verkligen ni fick se allt jag ser varje dag, för det finns ingenting som är likt Sverige och det är så sjukt coolt. . . Sedan åkte vi hem rent sent på eftermiddagen och började med middagen direkt, macaroni & cheese med skinka blev dagens komplicerade middag. Tur att jag går på cross country annars skulle jag nog rulla hem (vilket jag lär göra ändå i och för sig)