Jag älskar mitt liv här. Jag älskar att jag får leva ett år utan snö och kyla. Jag älskar att jag ser alla skybuildings från mitt fönster. Jag älskar att allt är så billigt. Jag älskar att alla affärer som inte finns i Sverige, finns här. Jag älskar att jag dagligen träffar nya människor. Jag älskar uppmärksamheten och komplimangerna jag får dagligen här. Jag älskar att jag kan handla och helt plötsligt kommer någon fram till mig, ger en komplimang, och sedan går innan jag ens sagt tack. Jag älskar att alla här så öppna. Jag älskar att, här finns allt jag någonsin velat ha. Jag älskar att jag omringas av cowboys. Jag älskar att jag bor i en stad med 6 miljoner människor. Jag älskar att det alltid finns något att göra. Jag älskar min skola. Min värdfamilj. Jag älskar mitt liv här, det gör jag verkligen....Men allt är inte en dans på rosor som många tror att det är. Jag är 17 år. Jag spenderar just nu mitt liv, på andra sidan jorden från de människor som är min trygghet, som jag älskar mer än någonting annat. Här omringas jag dagligen av människor, men ändå kan jag känna mig som världens ensammaste människa. Här bor jag i en familj, men ändå är det som att jag måste klara mig själv. Här är folk intresserade av dig i 1 sekund, sedan är det mitt ansvar att gå fram och försöka skaffa vänner. Här måste jag dagligen ta mig modet, för att gå fram till någon och prata, trots att jag är alldeles för osäker på språket. Allting är inte alltid så lätt här, man vill få ut så mycket, man vill kunna uttrycka sig, men språket hindrar dig från att göra det för du vet inte hur du ska formulera det på bästa sätt. När jag går och lägger mig här på kvällarna, vet jag att ni hemma i Sverige vaknar för att gå till skolan/jobbet. Allt känns så långt borta.
Mamma och pappa, jag är så otroligt tacksam för allt detta. För att ni alltid stöttar mig, för att ni ger mig chansen att bo i USA ett år. Jag skulle kunna göra vad som helst just nu för att bara kunna sitta vid ett middagsbord och äta middag mer er. Ni två kommer alltid va nummer 1 för mig, trots att jag vet att jag kommer om 10 månader, ha två familjer, så kommer ni alltid vara dem jag prioterar först. Oscar, jag tänker på dig varenda sekund, för jag vet att det jag går igenom har även du gått igenom. Det finns ingen som går mig så mycket på nerverna som du, men jag saknar dig varje dag som går. Och Lisa, världens absolut bästaste bästaste lillasyster. Du är något av det bästa jag har. Du är den jag alltid kommer skydda vad som än händer, du är den jag kommer göra vad som helst för, för att du ska må bra och ha det bra. Jag hatar att du bara blir större och större för varje dag, jag älskar att se dig växa upp, men jag vill att du stannar i den här åldern. Jag vill att du fortfarande ska vara lilla Lisa, jag vill fortfarande att din största dröm ska vara att bli mamma, jag vill fortfarande att du ska leka med dina dockor i smyg. Ellet, Beckson, Elvira och Nyman, mina allra bästa vänner. Jag är så glad att jag har er. Det måste finnas en anledning till att folk säger att dem är avundsjuka på vår vänskap, och jag förstår dem. Även fast jag vet att det har varit jobbigt för er att 2 av era bästavänner (jag och Nyman) åkt till andra sidan jorden, så har ni stöttat oss och peppat oss. Vad jag än gör här borta, så tänker jag på att jag skulle vilja uppleva det med er. Jag önskade ni kunde få se allt jag fick se varje dag, för jag vet att ni skulle uppskatta det lika mycket som jag gör. Tack för allt ni har gjort för mig. Ni har fått mig att förstå innerbörden med äkta vänskap.
Som jag skrev förut, jag älskar mitt liv. Och jag kommer njuta av varenda sekund, för jag vet att, när jag minst anar det så kommer jag vara hemma igen. Livet här borta är så spännande, man vet aldrig vad dagarna har att erbjuda, även fast man har något planerat. Här har jag fått vänner från hela världen. Här saknar jag er där hemma hela, hela tiden, och jag ville bara att ni skulle veta det. Allt är inte alltid roligt här, allt är inte alltid så glatt och bra hela tiden. Men det blir en vardag här också, dock mycket bättre vardagar än vad jag hade i Sverige :) Jag är så glad att jag är här, att åka hit är det bästa jag gjort i mitt liv hittills. Detta ska bli mitt år. Och jag ska göra det till det bästa året i hela mitt liv. Om 10 månader kommer jag lämna min familj och mina vänner, för att komma hem till min familj och mina vänner.
